öppet inlägg, till dig, om du läser det...

Varför är vissa saker så svåra att erkänna?
Inte bara för andra utan även för sig själv?

Jag vill bara sätta mig ner med dig och tala om allt gott och ont som jag tänker på när jag hör ditt namn.
Jag vill berätta om alla resor vi varit på i min fantasi.
Jag vill berätta om hur jag tror vi skulle kunna leva och hur vi skulle kunna älska.
Jag vill berätta om att du inte för en sekund har lämnat mitt hjärta under de två senaste åren.
Jag vill helt enkelt säga att jag har älskat dig.

Låt oss se vart vi sen hamnar och vad som händer på vägen.



"Hos dig är jag Stark,
Hos dig är jag underbar.
Hos dig har jag allt,
vågar jag stanna kvar?
När du inte ser,
när du inte rör mig,
har du då hittat nån annan?
Säg nu hur du ser mig,
jag undrar om du:
Hade kraft att ge dig av?
Eller mod att stanna kvar?
Vågat bygga på nåt nytt?
Jag undrar om du:
Har kunnat ge och kunnat ta?
Kunnat öppna dig som jag?
Vågat vara här och nu?
För allt jag kräver är ett svar.. "

image54

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback