järngänget
Att skriva om sin "extremt fantastiska dag" är inte riktigt min grej, jag testade i början av min blogg men det blev bara fel och tråkigt, det är inte jag helt enkelt..
För vem fan vill höra om mina trista dagar?
Men, idag Träffade jag min lilla Ema. (www.myspace.com/slipzochskjorta )
Det var skönt. vi hade inte setts sen dan efter avslutningen vilket var den 13de juni.
Jag tog bussen som tar 16 minuter till haninge och Emma.
16 minuter! det är underbart.
Vi satt och pratade i 2 timmar.
Jag saknar mina två järnkompisar. mitt gäng. mina soulmates.
ecz, vår löjliga förkortning.
Med er mår jag bra, med er är jag, jag.
Tack för härliga stunder under året. Hoppas dom blir allt fler.
Jag är lycklig som har er.
Tack.
För vem fan vill höra om mina trista dagar?
Men, idag Träffade jag min lilla Ema. (www.myspace.com/slipzochskjorta )
Det var skönt. vi hade inte setts sen dan efter avslutningen vilket var den 13de juni.
Jag tog bussen som tar 16 minuter till haninge och Emma.
16 minuter! det är underbart.
Vi satt och pratade i 2 timmar.
Jag saknar mina två järnkompisar. mitt gäng. mina soulmates.
ecz, vår löjliga förkortning.
Med er mår jag bra, med er är jag, jag.
Tack för härliga stunder under året. Hoppas dom blir allt fler.
Jag är lycklig som har er.
Tack.
timeout
I need a break.
En paus.
Trodde jag.
Jag kommer få min paus. Jag kommer att vara borta från Huddinge och Stockholm i en månad. Men just nu känns det som om jag bara vill vara hemma. Självklart vill jag åka till alla härliga ställen jag ska besöka men just nu vill jag inte härifrån, just nu vill jag inte lämna allt och alla.
Maybe it's weard but i will miss you..
Imorgon är sista dagen på jobbet.
En paus.
Trodde jag.
Jag kommer få min paus. Jag kommer att vara borta från Huddinge och Stockholm i en månad. Men just nu känns det som om jag bara vill vara hemma. Självklart vill jag åka till alla härliga ställen jag ska besöka men just nu vill jag inte härifrån, just nu vill jag inte lämna allt och alla.
Maybe it's weard but i will miss you..
Imorgon är sista dagen på jobbet.
en vän att dö för
Det är försent, jag vet att det är försent.
Du förstörde allt, om och om igen och tillslut fick jag modet att lämna dig.
Du förstörde men jag lämnade dig.
Jag hade en vän.
En bästa vän.
En människa som jag berättade allt för, som jag tillbringade de flesta av mina lediga sekunder med.
Hon var min ängel.
Jag hade en vän som fanns med mig i alla svåra tider, alla lyckliga tider. Hon visste allt om mig och jag allt om henne. Om någon frågade mig kunde jag alltid tala om precis var hon var, vad hon gjorde och med vem.
Det kan jag inte längre.
Jag vet ingenting om dig länge, jag vet inte vem du är eller vad du har gjort de senaste månaderna. Du sa att jag förändrats men vem var det egentligen som förändrades? Var det kanske bara så att vi "gled isär" eller "växte ifrån varandra" ? Nej, men någonstans på vägen hände något och den vänskap jag en gång tog för given och litade på var numera trasig och kvävde mig. Jag kunde inte andras, jag fick inte luft. Du var problemet.
Det sårar mig att tvingas tala på det här viset. Tala om vi som var. Jag önskar att allt kunde vara som förut men jag kan inte förmå mig själv att sätta mig i den sitsen igen. Även om du är min bästa vän så vet jag ni att det inte fungerar. Jag kan inte ta det mera. Vill inte såras av dig, den jag höll närmast hjärtas så otroligt länge.
Det är inte lätt, inte en sekund. Det river, sliter, klöser och biter i mig varje vaken sekund.
Jag saknar
Det svider
Det gör ont
Jag skriker
Men jag lär mig leva utan dig.
Varje gång jag ser tillbaka på oss och vad som gick snett så tänker jag : "det kanske inte var så farligt ändå. Det är sånt som händer, jag överreagerar".
Sedan talar mina vänner om saker för mig som jag har glömt, förträngt. Svek, baktal och smärta och då minns jag varför jag lämnade dig.
Den här tiden på året är det extra svårt, men jag klarar mig nog.
Jag saknar dig varje dag men detta är ett val jag gjort.
Kanske kan vi vara bästa vänner igen när vi mognat?
Jag älskar dig mer än någonsin min fantastiska vän
Du förstörde allt, om och om igen och tillslut fick jag modet att lämna dig.
Du förstörde men jag lämnade dig.
Jag hade en vän.
En bästa vän.
En människa som jag berättade allt för, som jag tillbringade de flesta av mina lediga sekunder med.
Hon var min ängel.
Jag hade en vän som fanns med mig i alla svåra tider, alla lyckliga tider. Hon visste allt om mig och jag allt om henne. Om någon frågade mig kunde jag alltid tala om precis var hon var, vad hon gjorde och med vem.
Det kan jag inte längre.
Jag vet ingenting om dig länge, jag vet inte vem du är eller vad du har gjort de senaste månaderna. Du sa att jag förändrats men vem var det egentligen som förändrades? Var det kanske bara så att vi "gled isär" eller "växte ifrån varandra" ? Nej, men någonstans på vägen hände något och den vänskap jag en gång tog för given och litade på var numera trasig och kvävde mig. Jag kunde inte andras, jag fick inte luft. Du var problemet.
Det sårar mig att tvingas tala på det här viset. Tala om vi som var. Jag önskar att allt kunde vara som förut men jag kan inte förmå mig själv att sätta mig i den sitsen igen. Även om du är min bästa vän så vet jag ni att det inte fungerar. Jag kan inte ta det mera. Vill inte såras av dig, den jag höll närmast hjärtas så otroligt länge.
Det är inte lätt, inte en sekund. Det river, sliter, klöser och biter i mig varje vaken sekund.
Jag saknar
Det svider
Det gör ont
Jag skriker
Men jag lär mig leva utan dig.
Varje gång jag ser tillbaka på oss och vad som gick snett så tänker jag : "det kanske inte var så farligt ändå. Det är sånt som händer, jag överreagerar".
Sedan talar mina vänner om saker för mig som jag har glömt, förträngt. Svek, baktal och smärta och då minns jag varför jag lämnade dig.
Den här tiden på året är det extra svårt, men jag klarar mig nog.
Jag saknar dig varje dag men detta är ett val jag gjort.
Kanske kan vi vara bästa vänner igen när vi mognat?
Jag älskar dig mer än någonsin min fantastiska vän
24 juni
Jag har förlorat och gått misste om mycket här i livet, det vet jag.
Jag har slängt bort, ignorerat och saknat.
Allt detta gör att jag lever.
Jag har problem, alltså lever jag.
Jag attraheras, alltså lever jag.
Jag får inte det jag vill, alltså lever jag.
Jag blir sårad, alltså lever jag.
Jag vet vad jag vill, alltså lever jag mer än någonsin.
Jag har slängt bort, ignorerat och saknat.
Allt detta gör att jag lever.
Jag har problem, alltså lever jag.
Jag attraheras, alltså lever jag.
Jag får inte det jag vill, alltså lever jag.
Jag blir sårad, alltså lever jag.
Jag vet vad jag vill, alltså lever jag mer än någonsin.
ovisshet
Jag är arg på mig själv, men vet inte varför.
Jag är ledsen över någonting, men vet inte vad.
Jag är sårad av mina tankar, men vet inte hur.
Jag är beredd att offra allt, precis allt för att finna svaren.
Men vad har jag att offra?
Kanske har jag redan svaren? men vågar inte svara..
Jag är ledsen över någonting, men vet inte vad.
Jag är sårad av mina tankar, men vet inte hur.
Jag är beredd att offra allt, precis allt för att finna svaren.
Men vad har jag att offra?
Kanske har jag redan svaren? men vågar inte svara..
att förundras och att undra
att ge
att ta
När blir man nöjd?
Vilka är kriterierna som förväntas uppfyllas för att nå belåtenhet?
Jag vill så mycket mer.
Jag söker men finner ej.
Du var allt och jag var kär.
Men det var länge sen nu.
Jag har glömt, eller rättare, lagt bakom mig.
Men trots att jag kämpat för att gå vidare och lyckats så tycks ingenting falla på plats.
Jag är kvar på samma punkt som innan jag fann. ruta ett.
Det handlar inte om bättre, aldrig om bättre.
Det handlar om likhet, trofasthet, tillhörighet och längtan.
Ett Sinne.
Två Hjärtan.
det handlar om ren och sann kärlek.
(beas bilder)
att ta
När blir man nöjd?
Vilka är kriterierna som förväntas uppfyllas för att nå belåtenhet?
Jag vill så mycket mer.
Jag söker men finner ej.
Du var allt och jag var kär.
Men det var länge sen nu.
Jag har glömt, eller rättare, lagt bakom mig.
Men trots att jag kämpat för att gå vidare och lyckats så tycks ingenting falla på plats.
Jag är kvar på samma punkt som innan jag fann. ruta ett.
Det handlar inte om bättre, aldrig om bättre.
Det handlar om likhet, trofasthet, tillhörighet och längtan.
Ett Sinne.
Två Hjärtan.
det handlar om ren och sann kärlek.
(beas bilder)
Aldrig går något lätt här i livet
Jag slapp inte det jag ville slippa..
Än en gång fick jag uppleva det..
Känslan av att magen sjunker och sjunker, det bränner till i nästippen och så står man där och bara stär och står och har ingenting att säga för man kan inte ändra på ett beslut som en annan människa tagit.
Man är tom.
Än en gång fick jag uppleva det..
Känslan av att magen sjunker och sjunker, det bränner till i nästippen och så står man där och bara stär och står och har ingenting att säga för man kan inte ändra på ett beslut som en annan människa tagit.
Man är tom.
" Näe... Jo eller Nej förresten, det blir nog inte så.."
Vad ska man ta sig till när man inte har svaren på frågorna?
När man inte vet bättre?
Jag står och väger mellan det ena alternativet och det andra.
Jeez, believe me, I'm freaking scared! jag vill inte uppleva samma sak en gång till, ALDRIG.
Snälla, låt mig slippa det..
När man inte vet bättre?
Jag står och väger mellan det ena alternativet och det andra.
Jeez, believe me, I'm freaking scared! jag vill inte uppleva samma sak en gång till, ALDRIG.
Snälla, låt mig slippa det..