Mäklarstudent

Förlåt för min blogg-torka.
Nu är jag här igen.



Jag är kvar på samma plats, som för ett år sedan.
En plats jag inte gillar,
en plats jag aldrig ville stanna på,
en plats jag aldrig mer önskar besöka.
En plats utan dig.

Jag har försökt resa härifrån,
men mitt bagage är för tungt för att bäras ensam
och utan din hjälp blir jag kvar här.
På en plats utan hopp, utan liiv, utan dig.

För ett år sedan sa du:
"Jag är redo att hoppa på tåget igen men utan dig stannar jag hellre kvar på perongen"

Jag har försökt att få med dig på tåget och nu är jag desperat och ber dig:

Ta tåget tillsammans med mig! Kanske inte tillbaka men kanske till en plats som är lik den vi tidigare ägde?
Eller kanske och förhoppningsvis; till en bättre plats.
En plats med dig.