dåtid, nutid, framtid?

Jag önskar jag kunde släppa saker som varit men svek är ingenting man glömmer. Speciellt inte när det upprepas och i synnerhet inte när sveket görs av en vän man kallade "själsfrände".

Mitt Problem är att jag inte kan tala om det för dig. Jag förmår inte att stöta bort dig. Du har funnits vid min sida för länge för att jag lätt ska kunna vifta bort dig. Men sammtidigt klarar jag inte av att vistas i din närhet längre.
Jag kvävs, det går bara inte! Det är för sent och jag säger med förvånat hjärta att jag inte tror det kan bli som förr mellan oss. För mycket har sårat mig, utan din vetskap. Men att tala om för dig hur mycket du sårar mig är som att såra mig själv ännu en gång, tusenfalt. Jag klarar inte av smärtan. Jag klarar inte av det bittra erkännandet. Vi är inte vi längre... 

Alla minnen, alla framtidsplaner?
jag finner inte längre en tom låda att fylla upp ovanstående med..

image23

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback