På språng

kort men behövt inlägg.

Där vinden tar fart och dra med sig det gångna, det sorgsna, det falska.
Minnet man aldrig glömmer men vill blåsa ur det mörka ur.
Den stunden man tidigare uppskattade mer än allt annat vad på jorden finnes
men som numena bara är ett tyst och tomt bildspel.
För oss som saknar, oss som längtar, för oss som älskar!
För oss som tror på att det kommer en dag och en plats där det förflutna ej längre existerar!


Över och ut i en hast - Zandra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback